The Norrhult Cottage

It´s not known when the cottage was built, but it was built as a farm-house on one of the 5 estates owned by general Pechlin in Norrhult, probably in the late 1700´s. Owner of the farm-house was henceforth the foundling Stina´s descendents. In Norrhult it´s called the ”guest-house”, since it later was used as emergency cottage.

The farmer Lars Petter Alfred Eriksson (1867-1943) was the last one who lived in the ”guest-house”. In 1911 eh had a bad accident, as he broke his back and had to sit in a wheel-chair for 32 years. He learnt to be a shoe-maker to be able to provide for himself and his family. Gradually the ”guest-house” became a meeting-place for the people in Norrhult, they came there to talk or rather listen to the shoe-maker´s many stories.

Imagine, if these walls could talk!

The cottage at the original place, Norrhult.

The woodshed and the outhouse

This is a new building in traditional technique. Also with the pitched roof that has had to be replaced.

The outhouse, as it should, has several holes, one of which is adapted for children.

The Coffee Cottage

The local heritage association built the Coffee Cottage in 1946; previously, Andersbostugan had served as a coffee house. The new cottage was equipped with modern conveniences like an electric stove and a refrigerator. The cottage underwent an extensive renovation in 1999.

The newly built Kaffestugan with Andersbostugan in the background sometime in the 1950s

The coffee cottage with Andersbostugan in the background

Loftboden

This building has its origin in the village of Hamra in the parish of Vimmerby and has been here since 1947.

It´s built in crossed timber in two bottoms with an open upper gallery with stairs and represents very much a typical architecture dating back from the farms of the Middle Ages.

The farm-bell on the gable of the loft-shed has earlier been in the tower of the old elementary school in Hultsfred. The bell rang for the children to go to lessons between 1907 and 1975 when the school was torn down.

Also the school tower was saved for posterity by the local folklore society and you can see it here in the park.

Åkeboboden

The shed is a storehouse and comes from the village of Åkebo. It was purchased in 1939 and was put up in the park the same year.

The Watermill

The watermill comes from Haddarp in Lönneberga. The mill is unusual because the millstone rotates counterclockwise; usually, the stone rotated clockwise.

Exactly when it was built is not known, but it was probably during the 18th century or early 19th century. It was quite common to have different types of “watermills” by smaller streams, brooks, and minor rivers. Farms and villages ground their own grain, and these watermills were mostly for household use. The mill ground between 15-30 kg of grain per hour. The mill has a simple construction with a horizontal water wheel that drives the millstones without any special gearing. Most grinding was done in spring and fall because the smaller streams were usually dry in summer and frozen in winter.

At the end of the 19th century, new technology replaced the old watermills.

Restaurant keeper Hilding Ahl bought it for 200 kronor and donated it to the association. It was set up in the park in 1939.

The Piggery

The little piggery comes from Krokek, Vena. It is not bigger than that in the winter of 1947-48 it could be transported on a timber sled to its current location in the local heritage park.

THE FLAX-SAUNA

The flax-sauna comes from the village of Norrhult and was placed here in the park 1941.

The Flax-sauna was used to dry the flax after it had been retted. It was necessary to use in rainy weather. The alternative was to have the flax dry standing outside. The flax will be best if it´s dried out in the sun. The flax-sauna was thoroughly heated and the flax was spread out to dry.

A new roof was put on in spring 2014.

Smedjan

Nästan varje större gård eller en liten by hade en egen smedja för tillverkning av olika verktyg som spadar, räfsor, hackor eller detaljer för reparation av jordbruksredskap som plogar och harvar. En annan viktig syssla för bysmeden var att sko byns alla hästar.

Smedjan kommer från Källehult.

Oxskostallet

I gamla tider användes ofta oxar i jordbruket i stället för hästar. En oxe var en kastrerad tjur och oxen var ett lugnt och sävligt men starkt djur; uttrycket ”stark som en oxe” har fog för sig.

När klövarna hade vuxit för mycket måste de ”verkas”, alltså kortas upp genom att de klipptes eller skars ner till lämplig längd. För att underlätta detta arbete ställdes oxen i ”stallet” där den stod stilla.

Oxskostallet kommer från Kristinebergs Gård och användes när oxarnas klövar skulle klippas eller skötas om.

Våren 2009 flyttades båda byggnaderna från sin tidigare placering för att ge mer plats åt eventområdet. Nu ligger de intill Silverån mittemot linbastun.

Ängsladan

Ängsladan fick föreningen 1955 som gåva. Den har tidigare stått i Hammarsebo
by. Den flyttades våren 2009 från sin tidigare plats i hembygdsparken för att ge bättre plats åt eventområdet. Nu ligger den mellan sjön och ladugården i en liten björkdunge.

Marknadsbodar och affischpelare från Hultsfreds slätt

Två marknadsbodslängor, omfattande fyra bodar med fyra försäljningsbås i varje bod, uppfördes troligen omkring 1880. De var placerade i södra delen av exercisplatsen Hultsfreds slätt.
De såldes 1920. Två av bodarna revs och förvandlades till ved eller träkol. De två andra användes för sitt ändamål fram till 1933. Den ena skänktes redan 1925 till Nordiska Museet och finns numera på Skansen i Stockholm.
Den andra boden flyttades till folkparken 1934 och 1955 till hembygdsparken.
Våren 2009 flyttades den igen. Nu finns den i anslutning till Andersbostugan och dit har också affischpelaren flyttats.

Affischpelare

Affischpelaren kommer också från Hultsfreds Slätt och var placerad i anslutning till marknadsbodarna.

Vagnboden

Vagnboden är ett ”nybygge” från 1947, 1991 byggdes boden ut till det dubbla

Båthuset

Båthuset uppfördes 1940 och försågs då med en urholkad ekstock som hittats i Tingsgöl, Björksebo, Vena. Den andra urholkade ekstocken kommer från Ragnegöl, Stensryd, Målilla.

Emarps station

Stationshuset kommer från Emarp, som namnet antyder och är ett av otaliga små stationshus och anhalter som fanns utefter järnvägarna när dessa drogs fram genom landet under senare hälften av 1800-talet.

Emarpstationen låg mitt emellan Lönneberga och Mariannelund nära gränsen mellan Kalmar och Jönköpings län vid linjen Nässjö-Oskarshamn – NOJ – som öppnades för trafik 1874. Stationshuset uppfördes samma år.

I stationshuset fanns förutom bostaden för familjen, tre rum och kök, också expeditionslokalen där stationsföreståndaren – stinsen – sålde biljetter, tog emot och lämnade ut gods samt skötte posthanteringen.

Emarp var inte någon stor by, här fanns en såg och några få hus, och det bärande skälet till att en station byggdes mitt i skogen var att man behövde en plats utefter spåret där timmer, props, plank och andra sågade varor kunde lastas. Vidare fanns det i omgivningarna flera stora gårdar och byar som behövde utsäde och andra förnödenheter som kom med järnvägstransport.

År 1964 invigdes Emarps stationshus på sin nuvarande plats. Inne i huset finns ett litet museum som visar saker som fanns i den tidens små stationshus.

Loket och järnvägsvagnen som vi hade i parken under många år har nu åkt till Järnvägsmuseet i Gävle för att bli ordentligt omhändertagna. Kraven på skydd blev för stora för oss och vi är tacksamma att de ännu var i så gott skick att de kunde rulla på egna hjul.

Se bilder när tåget flyttades.

Semaforen som ursprungligen kom från Vena har nu fått komma tillbaka.

Skoltornet

Ventilationstornet kommer från folkskolan i Hultsfred som byggdes 1907 och revs 1974

Tillsammans med ”vällingklockan” som sitter på loftboden är detta ”torn” det enda som räddades till eftervärlden.  ”Tornet” var en ventilationshuv, vackert ritad av arkitekten Georg Nilsson som stod för ritningarna till såväl skolan som det nya stationshuset i Hultsfred.