Så här ser skyltarna ut i området.

24 informativa skyltar berättar om platsen. Du kan följa med på kartan var de olika skyltarna är placerade.
Texterna baseras på Rune Frodes bok ”Kungl. Kalmar Regemente på Hultsfreds slätt 1685-1918”.

1 Kompanirustkammaren

I den här baracken utfördes reparationer av varjehanda slag. Här lagades skor, kläder och mycket annat som var slitet och trasigt. Lokalerna brukades också som målar- och snickarverkstad.

2 Förråd för stamtrupp

Byggnaden uppfördes ca 1860. Regementets uppställningslinje utgick från förrådets ena långsida.

I förrådet, som var två och en halv våningar (24 x 12,4 meter) förvarades beväringarnas och stamtruppens personliga utrustning som uniformer och skor.

För att spara införde krigsmakten s. k. slitpengar för de persedlar soldaten själv höll med. År 1873 fick soldaten 1,50 kronor per möte för skjorta, strumpor och skor. För halsduk, mössa och livmundering – inklusive tvättning – fick han 4,32 kronor.

Trots att det var sparsamt med utrustning såldes det nästan varje år efter 1870 klädespersdelar på auktion.

3 Förläggningsbarackerna

1879 uppfördes fyra förläggningsbaracker och kompanirustkammaren, en barack är bevarad. Från början hade barackerna bara en stor sovsal. Sovbritsarna gav plats för 4-6 man i bredd och var stadigt förankrade i väggar och golv. Det försvårade städningen och intresset för hygien och ordning var inte mycket att yvas över. Under lång tid betraktades barackerna som rena pesthärdar.

4 Midsommar på slätten

Midsommarfirandet på slätten var en stor tilldragelse. Många beväringar fick då besök av sina anhöriga. Vårt exempel är från 1882:

Minst 5 000 personer samlades. Många resenärer från Eksjö, Oskarshamn och andra platser fick åka i boskapsvagnar. Från Vimmerby kom 450 personer med ordinarie tåg, extratåget hade 150 passagerare och med tåget från Västervik kom 800 personer.

Beväringsmanskapet uppgick till 700 man fördelade på åtta kompanier. Två kompanier låg i tält, de andra i barackerna. Klockan elva var det gudstjänst med den vanliga kyrkparaden. Sedan regementet ställts upp i en öppen fyrkant spelade musikkåren ingångspsalmen. Efter predikan utdelades medaljer och skyttestipendier.

Vid defileringen inför regementschefen Björkman deltog 1 700 man. Kompani efter kompani marscherade plutonsvis förbi regementschefen. Kommandoropen skallade, sablarna blänkte i solskenet, paraduniformerna var prydliga, soldaterna hållning oklanderlig och gevärspiporna svarta och glänsande.

På kvällen var det bal på officersmässen. Soldaterna och besökarna roade sig med dans, målskjutning, porslinsspel etc. i Nöjenas dal. Två fotografer fanns på plats.

5 Officersmässen

När byggnaden invigdes 1843 var fältropet ”Musik” och lösenordet ”Dans”. En arkitektonisk pärla hade uppförts på slätten. Med sin vita pelarveranda såg den ut som ett litet grekiskt tempel. Den låg där sjukhemmet nu ligger, ungefär vid TV-antennen.

Från början inrymde byggnaden bara en enda stor och rymlig matsal samt ett litet serveringsrum och ett kaférum. Eldstad fanns inte. Det sägs att officerarna för att hålla värmen tog en rejäl sup såväl till morgonmålet, som vid middagen och aftonmålet.
1888 installerades telefon och den fick nummer 1. Omkring 1890 skedde en ombyggnad, mässen försågs med nya rum, tamburer, glasverandor och en punschveranda. På flygelbyggnadernas tak kunde officerarna ibland inta kaffe med konjak, ”det lilla glaset” eller en kvällsgrogg.

Mässen och stabsbyggnaden Trianon monterades ned 1920 och uppfördes 1921 på I 12 i Eksjö.

6 Trianon

Stabsbyggnaderna Trianon uppfördes i Mariannelund 1792 och monterades ner och åtföljde regementet till Hultsfred.

Från de tre huskropparna hade man en god utsikt över slätten. Enplansbyggnaderna mätte 18 x 5 meter, chefpaviljongen låg i mitten. Från början hade den bara ett enda rum, använt som orderrum, expedition och matsal för regementschefen.

De båda andra byggnaderna låg snett vinklade samt något framför den mittersta byggnaden. Den östra byggnaden kallades en tid överstelöjtnantsflygeln, den användes som officersmatsal. Den västra flygeln tycks ursprungligen ha varit kök. Sedan kallades flyglarna för majorsbyggnaderna.

7 Underofficersmässen

Byggnaden – även kallad underofficerskasernen – uppfördes på 1840-talet i två och en halv våningar. Femtio år senare tillkom två enplans flyglar. Tyvärr finns ingen beskrivning av husets interiör men den var säkert spartansk. Byggnaden var gråbrun och mätte 35 x 10 meter. Jämte matsal och kök rymde den ett stort antal sovrum.

Militäryrket ansågs under indelningsverket vara en bisyssla till jordbruket. Men under senare delen av 1800-talet sökte sig många indelta befäl till postverket eller till det åtråvärda yrket som brännvinskontrollant. En del sökte anställning inom ordningsmakten och ofta blev de fjärdingsmän.

Dambesök i skyttevärnet

7 b Skyttevärn

De skyttevärn, skansar och löpgravar som soldaterna grävde under sin övningstid på Hultsfreds Slätt finns ännu kvar.
Löpgravarna ringlar sig närmare en kilometer häromkring. Det mesta av det vi nu kan se måste vara rester av skyttevärn för stående soldater avbrutna av skyddsrum.

Skyttevärn kallas fältmässiga och försvarbara skydd för skyttar i stridsställning. De åstadkoms dels genom nedgrävning och dels genom uppläggning av den erhållna jorden tätt framför nedgrävningen

8 Lägerhyddorna

Allt eftersom manskapet vid regementet utökades behövdes fler förläggningslokaler. År 1903 uppfördes två så kallade lägerhyddor. De hade till och med tvättrum med avlopp för tvättvatten.

Den ena byggnaden inreddes så att den kunde användas till lite varje, inte bara som förläggningslokal. Där hölls gudstjänster, visades teater, hölls föreläsningar och inte minst tjänstgjorde den som gymnastiksal.

På vägen från lägerhyddorna mot skjutbanan låg soldathemmet. Det invigdes 1898 och skulle vara en samlingsplats för beväringarna där de kunde få höra Guds ord.

9 Gymnastikplatsen

Gymnastikplatsen var av enklast tänkbara slag och utgjordes endast av åtta kraftiga stolpar som grävts ner i marken (20 x 10 meter). Mellan stolparna var kraftiga plankor förankrade och i dessa hängde ribbstolar och linor.

Här övade och tränade officerare och beväringar för dåtidens ekvilibristiska gymnastikuppvisningar vid bland annat midsommarfesterna på slätten. Anläggningen blev en tummelplats för ortens ungdom.

Under mörka kvällar och nätter kunde anläggningen i månskenet påminna om en galgbacke. Linorna hängde tunga och skrämmande, vinden slet och drog olycksbådande i dem och det knarrade i deras fästen.

Väder och vind gjorde att anläggningen med tiden ruttnade och därför revs.

T h ser vi marketenterierna med vaktmästarbostaden emellan. Längst bort skymtar vi lägerhyddorna. Bilden är tagen runt 1920 och Trianon är redan flyttad till Eksjö

10 Marketenterierna

På en karta från 1833 är två marketenteribyggnader inritade. En karta ritad omkring 1870 anger byggnaderna som marketenteri och manskapsbaracker, troligen därför att det på vindarna fanns små enkla förläggningsrum som hyrdes av stamunderbefäl.

Lokalerna ägdes av officerskåren och arrenderades ut, i regel till en dam. Omkring år 1900 hette föreståndarinnan Lina Carolina Svensson-Segerhammar och hon betalade 4 350 kronor i årsarrende.

1901 ändrades den ena byggnaden till läs- och skrivrum för manskapet och försågs med nya möbler.

Alla gjorde sitt bästa för att lätta upp stämningen under beväringsmötena. På kvällarna brukade man lyssna på dragspelsmusik, alltid var det någon som hade dragspel. Men man lyssnade inte bara på musiken utan dansade också. När det inte fanns flickor fick man dansa med varandra.

Trivseln var det inget fel på. Kanske beroende på den korta tjänstgöringstiden men säkert också på alla nya kamrater. Alltid hände det något som skiljde sig från den grå vardagen där hemma på torpet.

Här kommer maten! En kärra full med ankarstock fraktas från proviantförrådet.

11 Koket

Före 1880 lagades all mat till beväringarna vid kokgropar utomhus. På en karta från 1870-talet är fem stora och två mindre kokgropar inritade.

Kockar, beväringar och befäl klagade ständigt på att maten måste lagas vid dessa då röken från elden ofta ställde till stort besvär för kockarna. Men inte nog med det: När det blåste virvlade sand och damm upp och blandade sig i grytor och stekfat och inte var det så särskilt roligt att laga maten ute i regn och rusk.

Några bord och bänkar fanns inte där beväringarna kunde sitta och inta sina måltider. De sökte därför upp en lämplig och skyddad plats med sina kokkärl och ”sillanissar”.

Matsedel från 1894
Frukost: Spicken sill, potatis, ankarstock och en mugg mjölk.
Middag: Ärtor och fläsk, varannan dag köttsoppa eller sluring, ankarstock och ett mått svagdricka.
Aftonmål: Kornkrynsgröt, mjölk, ankarstock och en klick margarin.

12 Mathallarna

Klagomålen på kokgroparna resulterade i att fyra mathallar, två kokhus, två proviantbodar och två vedbodar uppfördes 1880.

Mathallarna saknade väggar och hade jordgolv. De var dragiga. Sand, barr och löv blåste in och blandade sig med maten. Hallarna blev ett tillhåll för fåglar som släppte sina visitkort både på bord, bänkar och i maten… Först 1903 fick hallarna väggar, golv, eldstad och stora acetylenlampor.

Varje man medförde egen kniv, gaffel och sked samt bleckmuggen, som de fäst i axelklaffen. Så blev det avmarsch till mathallarna. Man satt tio vid varje bord och det var strängeligen förbjudet att börja äta omedelbart. Dagofficeren kommenderade ”Giv akt!” och sedan ”Läs!”. Samtliga läste högt och tydligt ”Gud välsigne den mat vi få”.

Malajerna diskade tallrikarna. Matbesticken och muggarna fick beväringarna själva diska. Den vanligaste metoden var att köra ner besticken i sanden några gånger och torka av dem och muggen på grötrocken.

Tyvärr har vi aldrig sett någon bild på ölhallen och så här prydligt var det nog inte alltid där.

13 Ölhallen

Lokalen hyrdes från 1888 ut till Nässjö Bryggeriaktiebolag. Hyran var 3 000 kronor per år. I en tidningsartikel från 1901 hette det att marketenterierna liksom ölhallen från att tidigare ha varit veritabla syltor efterhand blivit visserligen anspråkslösa men trevliga serveringslokaler. Föreståndaren gavs stort beröm för den ordning och snygghet han höll i ölhallen.

Spritkonsumtionen var enorm och kompanicheferna uppmanade nyinryckta beväringar att inte ta mer än en sup (8-10 cl) till maten. 1896 begärde en nykterhetsorganisation att ölutskänkningen i ”Nässjöhallen” och marketenteriet skulle begränsas eller helt stoppas. Efter det att en nykterhetsförening bildats bland beväringarna begränsades 1904 ölserveringen betydligt.

”Nässjöhallen” upphörde och gästgiveriet intill förläggningen kom i blickpunkten, där gällde inte de nya bestämmelserna. Stora mängder öl köptes också i Hultsfred för att i skydd av kvällsmörkret smugglas in på området.

Det nyrenoverade officersdasset

14 Officersdass

Officerarna hade ett ganska stort hemlighus kallat Blombacka och som fortfarande finns kvar.

Enligt bestämmelserna fick ingen officer lämna området kring officersmässen och Trianon – avgränsat av en syrenhäck – utan sabel. Denna bestämmelse var till stort besvär för officerarna när de hastigt behövde uppsöka Blombacka. Det gällde således att snabbt kunna sela på sig och ta av sig sabeln. Till officerarnas stora tacksamhet avskaffades denna bestämmelse troligen redan på 1880-talet.
I behov av omsorg. Officersdasset i början på 2000-talet.

Bönderna hämtade latrinet från regementet. Senare upprättades kontrakt mellan bönderna och regementet, då det visade sig vilken nytta utgödslingen gjorde på åkrarna. Hultsfreds by fick själv uppföra ett eget stort latrinhus i form av en öppen fyrkant intill mathallarna.

Avhämtningen skedde mycket tidigt på morgnarna. Varken vagnar eller tunnor var särskilt täta, varför malajerna gick bakom transporten och grusade över lämningarna och städade upp efter latrinvagnarna.

15 Lägerboden

Lägerboden (handelsboden) uppfördes i mitten av 1870-talet. Den ägdes av officerskåren och hyrdes ut till någon handelsman i trakten.

Här kunde beväringarna köpa kläder, uniformsmössor, tobak, snus, karameller och mycket annat.

Byggnaden och dess omgivning gick under namnet Bellevue – officerarna älskade att uttrycka sig på främmande språk, särskilt franska. Namnet förvånar eftersom det betyder vacker utsikt och brukar beteckna lustslott eller förnäma villor.

Utanför officerskasernen

Den gula (ljusa) byggnaden kommer från Skedala hed i Halland och den röda (mörka) till höger från Backamo hed i Bohuslän.

16 Officerskasernen

Officerskasernen

Byggnaden tillkom 1864 och var två och en halv våning hög. När officerarna blev fler byggdes två flyglar. Efter tillbyggnaden rymde kasernen 40 rum.

Vid en våldsam brand 10 oktober 1913 ödelades officerskasernen. En del av lösöret kunde räddas. Regementet var vid tillfället ute på manöver men de omkring 90 icke vapenföra som var hemma hjälpte villigt till med släckningsarbetet.

Brandsprutan som i all hast transporterades från Gamla fabriken i Hultsfred blev inte till mycket hjälp, slangarna var trasiga.

Soldaterna uppmanades att rädda lösöret men deras största intresse var de mängder av brännvin som de visste förvarades därinne. Åtskilliga liter åtråvärd sprit räddades och gömdes lite varstans i terrängen. Det berättas att en del soldater och malajer i flera dagar och till med veckor gick i ett saligt rus. Många flaskor som gömts stals på nytt av de hemvändande beväringarna.

Brandorsaken var troligen överhettning i en av kakelugnarnas rökgångar.

Backamo och Skedala

Branden innebar att officerarna stod utan bostad. Det gällde att snabbt uppföra en ny förläggningskasern. Problemet löstes genom att två byggnader flyttades till Hultsfreds Slätt.

Kasernerna var inflyttningsklara i april 1914 och innehöll tillsammans 38 rum. Den sammanlagda kostnaden beräknades till 29 400 kronor.

17 Sjukhuset

Kraven på sjukvård ökade och i maj 1882 mottog fanjunkaren R.F. Johansson nycklarna till det nya sjukhuset.

Sjukhuset inrymde två platser för officerare, fyra platser för underofficerare, 60 platser för manskap, bostad för sjukvårdspersonal, två isoleringsrum och badrum.

1930 öppnades lokalerna för långtidssjukvård i landstingets regi och fyllde denna uppgift fram till 1974, då byggnaden revs.

Till all lycka drabbades inte regementet av några svårare och långvarigare epidemier med undantag för spanska sjukan 1918. En sjukdom som grasserade svårt över hela landet. Under en enda dag insjuknade vid regementet mellan 400 och 500 man och antalet sjuka var i september uppe i 1 282 man, nästan hela regementet. Sjukdomen skördade 15 unga beväringars liv. Det var en dyster tid på regementet, musikkåren spelade ofta Chopins sorgmarsch när den högtidligt eskorterade beväringar på deras sista färd från Hultsfreds slätt.

18 Arresten

Redan på 1830-talet fanns det en arrestlokal på Slätten. En ny arrest byggdes 1888 och hade nummerbeteckning 21. Om en beväring fick arrest hette det att han satt på ”tjugoettan”.
Tv arresten och t h sjukhuset

Huset hade sju arrestrum varav två med eldstad. Dessutom fanns det ett rum och bostad för vaktmästaren.

1930 byggdes lokalerna om till bageri, tvättrum och mangelrum för landstingets sjukvårdsinrättning. 1943-44 var det dags för nästa ombyggnad, då till bastu, garage och fritidslokaler för personalen. På 1970-talet revs byggnaden.

Arrest eller kompaniförbud utmättes för dem som överträdde ordningsbestämmelserna. Under en övning 1881 hände det sig att en volontär skällde ut en beväring som på trots lagt ifrån sig sitt gevär. Volontären hotade honom både med det ena och det andra, bland annat med halshuggning. Ingen av de båda undgick straff:

Volontären fick för sitt hot fyra dagars arrest och beväringen dömdes för sitt tilltag till fem dagar i arresten.

19 Gevärssmedjan

En gevärssmedja var något som ett regemente inte fick sakna. Var den första smedjan låg vet ingen men 1874 såldes på auktion 100 bajonettfäktningsgevär av äldre modell vid gevärssmedjan.

Den gevärssmedja som finns nu blev färdig 1888. Byggnaden inrymde också bostad för smeden.

Efter en nära 150-årig stagnation inom vapentekniken uppfanns tändhatten och med den slaglåset i början av 1800-talet. Arméns första slaglåsgevär kom 1840. Till dess hade soldaten fått hålla sig till det gamla flintlåsgeväret. En typ där var tredje skott klickade och som var nästan omöjligt att använda i regnväder.

Under 1800-talets senare hälft konstruerades en mängd olika bakladdningssystem, av vilka Remingtons modell med tillhörande bajonett infördes 1867.

År 1896 kom ett nytt effektivare vapen i bruk, den svenska armén antog Mausers repetergevär.

20 Nöjenas dal

Området var samlingspunkten vid beväringarnas nöjestillställningar. Här fick marknadsgycklare sätta upp sina karuseller och cirkussällskapen sina tält. Men först måste man ha regementschefens tillstånd och i regel fick man det till de stora folkfesterna på Slätten.

Kristi Himmelfärdsdagen 1881

Det gick livligt till nere i Nöjenas dal, där man tjoade, skrek och tog sig en klunk ur flaskan. För de kraftigaste ropen svarade karusellägaren. Det åktes flitigt och traktens flickor blev ofta bjudna på en åktur. I karusellens virvlar åkte damernas kjolar i vädret åskådarnas stora förtjusning: ibland kunde man skymta damernas vackra ben nästan ända upp till knäna… Befälet tyckte att det gick lite väl livat till och beordrade ägaren att ta ner karusellen. Med beväringars och civilas hjälp flyttades den till andra sidan av Silverån, där verksamheten fortsatte.

På senare tid byggdes här en dansbana på initiativ av regementschefen. Till hans stora besvikelse användes den inte så flitigt som han väntat.

21 Proviantförrådet

Byggnaden gick oftast under namnet fläskförrådet. Anledningen var att man där förvarade det saltade fläsket, socker, bönor, salt m.m., i stort sett allt som behövdes för matlagning på regementet.

Söndagen den 28 augusti 1927 avtäcktes minnesstenen. Stenen väger åtta ton och det var inte utan dramatik den transporterades från Hultsfreds station till sin nuvarande plats.

Minnesstenen omgärdas av åtta stenar, en för vart och ett av de ursprungliga kompanierna från ”den indelta tiden”.

Texten på minnesstenen lyder:

”1685 höll Kungl. Kalmar Regemente sitt första regementsmöte på Hultsfred. Regementets ordinarie mötesplats 1796-1918. Regementet reste stenen 1927.”

Proviantförrådet ägs i dag av Hultsfreds Hembygdsförening och inrymmer utställningen Rätt & Slätt.

Tv Stora förrådet, i centrum dansbanan, i bakgrunden t h skymtar fläskförrådet och allra längst bort kan man ana gevärssmedjan

22 Stora förrådet

Förrådet var avsett för den tyngre materielen och uppfördes troligen omkring 1880. Den var uppförd i två plan och mätte 31,8 x 11,7 meter. Här förvarades bland annat tält och vagnar.

Byggnaden såldes på auktion 1927 till Ankarsrums Bruk för 5 150 kronor.

23 Musikpaviljongen

Byggnaden uppfördes 1828 som sjukhus och inrymde tre små sjuksalar och ett behandlingsrum.

När det stora sjukhuset togs i bruk 1882 flyttade regementsmusikerna in i huset. Lokalen visade sig vara i minsta laget och 1902 byggdes den till med ytterligare rum och veranda.

Efter 1902 hölls sig musikbefälet med eget kök, egen hushållerska och matsal.

Musikpaviljongen användes även som lektionssal för befäl och beväringar.

Alla på regementet strävade efter att få en så bra musikkår som möjligt då det gav regementet ett gott anseende.

F C Preumayr, en över hela Europa känd och uppskattad fagottist, tjänstgjorde som musikdirektör vid regementet 1818-1849. En blomstringstid upplevde musikkåren under Hjalmar Meissners tid (1887-1911), som även komponerade regementets marsch.

Musikkårens repertoar var ganska omväxlande och omfattade bland annat marscher, valser, operettmelodier, one- och two-step, bostonvalser och potpurrier.

Kåren var flitigt anlitad, bland annat vid Malmö-utställningen 1896, i Kalmar, Borgholm, Västervik, Oskarshamn och Vimmerby.